Ibland är allt som behövs några göteborgare
Oj är det redan torsdag? Var tog den här veckan vägen? Jag misstänker att den råkade hamnade i en bok, dock inte skolböcker. Det hade jag inte tid med, inte när det finns ett mord att lösa. Det som har hänt mellan sidorna är:
I måndags var jag på mitt första skolråd. Känslan att vara i en amerikansk sekt var påtaglig under mötet. Det kan bero på att en som pratade bröt på amerikanska och håll ett väldigt amerikanskt tal. Någon klaga på att köket hade sett ut som helvetets bakgård och som tack för henns ”kloka” ord fick hon en applåd som skulle göra Obama avundsjuk. Som tur var det ett kort möte som följdes av ett klassråd. Klassrådet tog tid. Vi kom fram till att en klasskassa skulle införskaffas. Ja det var det som beslutades på 45 min. Länge leve onödiga diskussioner!
Tisdag gick tyst förbi utan att jag hann reagera. Onsdagen hamnade jag på Odenplan för att skaffa ett bibliotekskort. August Strindberg tittade lite bistert på mig när jag råkade låna en till deckare. Vissa blir beroende av kokain medan jag har blivit fastkedjat i deckareträsket. Ett träsk som inte har någon väg ut.
Jag glömde en grej. Vi har fått två nya i klassen. Tjejer så klart. De är ett klockrent exempel på min syn på hur en inbiten Stockholms tjej är. En Louisa med andra ord, fast dessa har en pratkapacitet snäppet värre än henne. Vi får se om de stannar. De har varit på prov i onsdags. Idag skulle den ena fixa med jobbet och då passade den andra på att stanna hemma.
Så det var det. Åter till torsdagen. Idag blev det filmtime, en spansk film med nybakade kokostoppar. För att fira att det är stocken ikväll, åkte jag in till den riktiga stocken för att titta på när Fibes oh Fibes. De skulle spela och ha skivsignering. Jag velade in i det sista och det resulterade till att jag kom 25 minuter försenad. Väl inne i skivbutiken såg jag några män stå vid en liten scen och pratade med varandra. Jag kände inte igen dem men jag misstänkte att det var bandet. Jag gömde mig bland reahyllorna för att undersöka saken. Allt för ofta tittar jag mot scenen. Hjärtat takten ökade kraftigt när jag ser en kille får en skiva signerad av en av mina spaningsobjekt. I glädjen över att få vara i samma affär som ett känt Göteborgs band, köpte jag två cd-skivor och lämnar butiken med ett leende på läpparna.
