Fjolltrasket

Tiden går förbi mig medan jag försöker finna livet här i storstaden. Har det verkligen gått en vecka sen sist jag skrev? Jag kan verkligen inte förstå det. Men, men nog tjatat om tidens förmåga att försvinna. Den diskussionen lär jag ändå tröttna på, på hemmet.

Vad har hänt sen sist? Inte mycket men lite små plock från förra veckan kan jag dela med mig. Skolveckan förflöt som vanligt med att försöka undvika onödiga och långvariga diskussioner, utan att lyckas. Däremellan var det ett museumbesök som var väldigt intressant och en visning av en dokumentärfilm om urbefolkningen i Peru. Dokumentären handlade i slutändan om hur en vit man försökte bli hög på naturliga örter. Det gick sådär. I säkert 20 minuter fick man se, i olika vinklar, hur den vita mannen spydde upp allt han hade druckit. Om det är någon som är intresserad finns den på SVT play under en begränsad tid.

På fredag var det en klassfest med tacos. En väldigt trevlig kväll som avslutades på en reaggeklubb. Efter allt för många besök på toaletten tillsammans med insmugglade flaskor, mådde jag som jag förtjänade på lördagen. Det resulterade till att jag inte gjorde fluga förnäm under hela lördagen. Söndagen gick tåget mot Uppsala. Efter några missförstånd och dålig timing var jag bara en halvtimme i den fina studentstaden. Nästa helg hoppas jag att det blir längre för då är det Gärde som hägrar.

På söndags kvällen hörde jag ett väldigt intressant resonemang. Det var min korridorar som tyckte att det var mycket bättre att sova på golvet än i sin loftsäng. Han märkte om han sov i loftsängen gick han senare till sängs. Anledningen var att han tyckte det var jobbigt att gå upp för stegen och därför sköt han upp det. Samma sak var det när han skulle stiga upp. Han snoozade längre bara för att stegen kändes jobbigt. Nu har han alltså sovit på golvet i över ett år bara pågrund ut av en steg. Människan är verkligen ett konstigt släkte.

Idag har det varit en stor dag för mig. Synd bara att det inte är så många som har varit medvetna om det. Inte ens min kära mor kom ihåg den, även om jag hintade ganska mycket för henne. Varför kommer folk ihåg vinjettmusiken till räddningspartullen och inte min dag? Väldigt konstigt. Då är det tur att mormor och farmor finns. De tycker fortfarande att det är viktigt med namnsdagar. Så nu sitter jag och lyssnar på låtar förknippar med min dag och väntar på den obligatoriska trisslotten…….