Fjolltrasket

Än en gång har det gått över två veckor sen jag skrev sist. Till mitt försvar för min lathet, kan jag bara säga att veckorna verkligen har varit upp och ned för mig. Allt började med att jag insåg att jag inte kunde bo kvar med ljudfascisten Johan och arbetsnarkomanen Nils. Jag tog min kudde under armen och flyttade till min morbror. Han bor i Stockholms utkanter.  Det är 5 km till den närmaste busshållplats och därifrån är det långt bort till tunnelbanan. Det medförde att jag fick en chaufför, under den veckan jag bodde där. Chauffören gick även under namnet Gerd. Hon är min morbrors fru. Efter en vecka av bortskämdhet och lantliv, var det dags att flytta till min nya lägenhet.

Jag och Sofia har hittat en fin trea på Lidingö. Ni läste rätt. Jag har tagit mig från söder om söder till backslickets förlovade land. Här är männens röster mer feminina än min och tjejerna går i skor som fötterna nästan går av i. Lägenheten är nybyggd med trägolv. Jag antar att det är golvet som gör att det alltid luktar bastu, när man öppnar dörren. En trevligare doft än övermogen prinsesstårta som var i mitt förra rum. Min fösta tanke, när jag travade runt i lägenheten var ”jag kommer gå vilse” Efter att ha bott allför länge i alltför små rum, känns en stor trea som ett helt universum. Förmågan att ta mer än tre steg, utan att nudda en vägg känns overkligt. Jag blev nästan hög av förtjusning när jag insåg att garderoberna inte gick att fylla till brädden. Tack IKEA för er forskning och framsteg inom smarta lösningar för förvarning.

Jag får berätta mer om livet på Lidingö en annan dag. Skönhetssömnen väntar på mig.

God natt