Fjolltrasket

Så, då var den första helgen som student i Stockholm avklarad. Jag firade det genom att åka till Uppsala. För att skolan inte ska slita ut sina stackas elever var fredagen ledig. Ledlig och ledig, det skulle bara läsa cirka 80 sidor men jag hade ju hela helgen på sig. Glad i hågen åkte jag tidigt på fredagens morgon till Uppsala för att gå till tandläkaren. Efter ett kort men dyrt besök blir det en lunch med (skit)Kalle. En väldigt trevlig sådan. Därefter kunde jag inte hålla mig. Jag hamnade på Norrlands och sorterade lite papper med Sara.

Jag, Sara och Sussi tog en lugn fredagskväll hemma hos Katarina. Det blev bastu och spionering på de nya grannarna i huset mittemot. Jag kan verkligen rekommendera den billiga fredagsunderhållningen. Man kan få se allt från nervösa kärlekspar till märkliga utbytesstudenter.

I ett tom rum förutom en kontorsstol kom en utbytesstudent in. Han ställde sig framför fönstret och började spegla sig. Helt plötsligt drar han upp sin tröja och dra in magen.  Han stod där länge och helt omedveten(hoppas jag) att fyra tjejer satt sina sellerier i halsen för vad de såg. Vacker kan jag inte påstå att han var men han var väldigt smal. Han lämnade rummet och kom tillbaka igen för att göra exakt samma sak. Proceduren fortsatte några gånger och vi blev så tagna av situationen att kommentarer som ”Ida ser du om jag sitter här” och ”kan du flytta på flaskan så jag kan se bättre” bröt tystnaden.

Lördagen var en stillsam dag fram till kvällen. Då blev det Velvet med el Perro del Mar som spelade. Det blev lite bugg och jag träffade några esare. En bra kväll med andra ord. Planen för söndagen var att åka tidigt för jag hade bara 80 sidor att läsa. Det började bra. Jag lämnade Sara och Sussi vid kvart över ett för att vara säker på att hinna med tvåtåget. Sakta men säkert gick jag mot stationen. I höjd med kyrkogården kom en blixt från en klar himmel. Min börs ligger kvar i Sussis väska! Det var bara att gå tillbaka. Sur och förbannad på mig själv insåg jag att jag kommer missa tåget. Nästa skulle gå om en timme. Väl framme på station kom jag på att jag kan ta Upptåget. Den skulle gå om 8 minuter. Jag sprang in till pressbyrån för att still min hunger. Två minuter kvar innan tåget skulle gå var jag på plast. Framför mig försökte en man öppna tågdörrarna. Till hans och min stora förvåning åkte tåget iväg! Den gick hela två minuter för avgång! Vi tittar förvånat på varandra och sa några väl valda ord. Nästa tåg skulle gå om en halvtimme. Det var bara att vänta. Jag åt min slemmiga macka som smakade värre än SASs påstådda mackor och drack en drickyoghurt som gav mig magont. Efter den hemska måltiden började den eviga "dagen efter tröttheten" att göra sig påmind. Drömmen om en varm säng växte allt starkare men det skulle visa sig att det skulle ta en lång tid innan den drömmen blev sann.

Tåget kom i tid och denhär gången släppte den in mig i värmen. I Stockholm var jag tvungen att fixa nytt SLkort. En klar röst säger:

”Just nu får 690 hjälp”. Jag titta ner på min kölapp som har siffrorna 780. Det var bara att sätta sig och vänta. Efter en oändlig tid för jag hjälp och sen var det bara att hoppa på tunnelbanan. I min dimma av trötthet beslutade jag mig att hoppa av en hållplats innan och ta bussen därifrån.  På så sätt skulle jag slippa gå i en kvart. Det jag inte visste då, var att på söndag gick bussen bara en gång i halvtimmen. Med mitt flyt för dagen hade en buss precis gått och som sällskap hade jag ett fjortispar. Jag började starkt undra varför gud hatade mig. Vad har jag gjort i mitt tidigare liv så jag förtjänar att stå i 20 min och lyssna på skrikiga röster som gång på gång säger
”JAG SKOJAR”

Klockan visade halv 6 när jag slänger mig på sängen och jag vill bara sova i tusen år om det inte var för alla sidor som skulle läsas…..