Fjolltrasket

Nu är det drygt två veckor sen första gången kom med mitt flyttlass till Stockholm. Däremellan har jag varit i Söderhamn och Kiruna. Men det slog mig att jag kanske ska berätta hur mitt tak över huvudet ser ut. Jag delar en tre med två till. Lägenheten är på väg till att bli färdig men den har gått vilse på vägen. I hallen står det två stora plywoodskivor. Där den ena har en stor spegel fastspikad. En fin gammal spegel. Varför väggen bakom inte duger är ett stort mysterium. Längre in i lägenheten står en ståtlig plywoodvägg som har som uppgift att rama in lägenhetsinnehavarens rum.  John som han heter har sagt minns tre gånger att väggen ska målas men inte nu. Vi får se när det händer. Själv tror jag att det inte kommer hända den här tidseran. I köket finns en gasspis något som jag inte tycker om. Visst det är hur bra som helst om man ska flambera men jag har inte kommit så långt i mina kokkunskaper. Köket går i en härlig mintgrön färg med skjutluckor.

Mitt rum är ljust och på väggarna är det små gula stjärnor som försöker vara raka. Något som har misslyckas med  på några ställen. I ett hörn står en 70-talsgul stolpe som verklig uppgift är att hålla upp bokhyllor men nu står den själv och ser allmänt malplacerad ut. På stolpen finns många krokar och håller för hyllor. Förutom det är mitt rum helt perfekt.

De som bor i lägenheten är Johan(han som äger den) och Nils. Nils har jag inte pratat mycket med. Han jobbar mycket och hänger mycket i kyrkan. Han jobbar med järnvägen. Där slutar allt jag vet om honom men han verkar ok. Han är lite svår pratat med men det kanske ändras. John är nästan Nils motsats. Han är nästan alltid hemma och verkar alltid hitta på saker för att få en pratstund. Det här vet jag om Johan:

Jag var fyra år när han åkte runt jorden första gången.  Han är allstå nästan 40 år. Just nu är han sjukskriven från att göra film men han jobbar lite som vaktmästare. Han har hängt mycket i Ryssland och gjort dokumentärfilmer. Förutom att rest ganska mycket är han ljudfascist. Han vill att det ska vara tyst runt om honom.  Han beklagade sig över grannarna höga ljudnivåer. För han har vaknat två gånger av att en pinne hade ramlat och han tycker det är så jobbigt att mannen(han antog det) går på hälarna. I mitt kontrakt står det att snooze inte är tillåtet. Hur jag ska klara mig att inte snoozea är ett mysterium. Jag som är en snoozemästare.

En av de första dagarna jag var här kokade jag pasta. Johan kommer in och undrar om jag kan strunta i min tråkiga pasta och gå ner till den lokala pizzerian. Jag slingrar mig undan om skyller på dålig ekonomi. När han ska gå tittar han in i köket igen och frågar om jag inte kan komma efter min middag och ta några pilsner. Han skulle bjuda. Jag lyckas än en gång slingra mig ur det fantastiska erbjudandet.  Efter han hade han gått började jag fundera. Sa han verkligen pilsner? Pilsner? Jag har i hela mitt liv trott att ordet dog ut med pilsnerfilmerna på 30talet men jag måste ha misstagit mig. Här i den stora hippa staden lever det väldigt fula ordet kvar. Jag ryser i hela kroppen med tanken på att om ett år så kanske jag har börjat använda ordet. Det får inte hända!

Jag har en känsla av att det kanske inte är så många som vet vad en pilsnerfilm är. Det är en 30talets buskisk. Den handlar ofta om Åsanisse och hans dumma kompis som försöker lura länsman(polis) och hans fru tjatar alltid på honom. Mot slutet lyckas han alltid lura länsman och hans fru blir glad och kär igen.