Fjolltrasket

I onsdags fick jag ett telefonsamtal att min syster hade åkt in till BB. 24 timmar senare sitter jag i ett grönt kök 130 mil norr om Stockholm och väntar med spänning. Telefonen ringer och det är min systers man som berättar att en liten Olivia har kommit till världen. Ett väldigt fint namn. Något som min pappa har svårt att lära sig. Han har fått för sig att hon heter Amalia Har ingen aning var han har fått det ifrån. Det är inget vanligt namn och jag har svårt att tro att han brukar läsa tidningen med samma namn. Men det har säker med åldern att göra. Vi får reda på att min syster och Olivia måste vara två dygn på BB innan de kommer hem.

Medan jag väntar på att det ska gå två dagar gör jag det jag brukar göra hemhemma alltså ingenting. Jag kollar igenom mina gamla kläder. Det är kläder som är minst 4 år gamla och 98 % av dem går inte att ha på sig i möblerade rum. Linnena är så tajta att man får andningsnöd i dem och de slutar alltid precis ovanför naven. Till dessa linnen passar självklart de långa jeansen som börjar i knävecken. Den glipa som uppstår mellan jeansen och linnet är så vacker(INTE). Jag försöker trösta mig själv åt min dåliga smak genom att tänka att jag var dum när jag var ung.

Medan jag går och väntar att dagarna ska gå säger mamma åt mig att jag ska koka rabarbersaft. Något som jag gör och helt plötsligt blev jag huset hemmafru. Det var middag, bullbak och mer saftkok som ska göras. Jag kände mig verkligen som en husmor när jag slängde ihop en muffinssattas medan bulldegen jäste.
 

Två dagar gick fort förbi och äntligen får jag träffa min syster och Olivia. Det blev ett stort dregelkalas över den lilla och imorgon ska jag dit igen innan jag drar vidare mot södern igen.