Fjolltrasket

I april i år stod jag och svettades på stora torget och försökte stanna upp stressade uppsalabor. I mina händer hade jag små vita påsar som jag försökte sälja med mitt leende. Jag köpte en vit påse och 4 månader senare ser jag Coldplay från ovan.

I påsen fanns en lott och lotten gav mig en ballongfärd. Efter en tid jagande av Oskar som håller i ballongfärden fick jag vet idag att det ska gå en ballongfärd och det fanns en plats åt mig. Jag klär på mig vad jag anser vara kläder för en skogspromenad och rusar mot tunnelbanan.

Väl framme på Plantaget i Bromma slår det mig att jag är i Stockholm i slutet av augusti och då är det fortfarande sommar på dessa bredgrader. Jag skrattar åt mitt klädval och jag besluter att jag är Riddans motsats när det handlar om att klä på sig. Han åkte till Sveg med endast jeans och långkalsonger när det är 30 minus. Själv har man jeans och leggings på benen. Ett linne, kofta och skaljacka på ovandelen och självklart har jag lite varmare sockar på mig. Solen skiner och jag svettas. Till mitt försvar kan jag bara säga att det gick väldigt fort från det jag visste att jag skulle få åka tills jag for hemifrån. Det första jag tänkte på när jag hörde ordet skogspromenad är en tidig vinterdag. Det är frost ute och det kommer små vita moln när man andas.

När jag sitter på trappan och väntar på att klockan ska slå rätt försöker jag trösta mig med att det är säkert kallar i det blå. Det jag inte jag visste då var att strålningsvärme, från brännan, effekter på sin omgivning.  Medan jag sitter på trappan studerar jag de andra som har kommit i god tid. Det är ett tjejgäng som är kring 30 och ett äldre par. Alla har koll på alla fast ingen börjar prata med varandra. Det är så typiskt svenskt. Ballongen med förare kommer. Piloten är lite dryg som det flesta piloter. Han tuggar tuggummi och självklart har han det typiska pilotglasögonen. Det blir upprop och sedan åker vi iväg till en liten fotbollsplan. Vi hjälper till att få upp ballongen. Det är mycket som ska göras. Ballongen ska fällas ut och fyllas med varmluft och korgen ska vändas. Efter en halvtimmes jobb är allt klart och det är dags för start.

De första metrarna ovanför marken fattar jag inte vad som händer. Allt blir bara mindre och mindre och jag blir lätt illamående av alla intryck. Illamåendet försvinner ovanför trädtopparna och jag börjar njuta av utsikten. I en hastighet på 30km/h for vi mot Centrum. Drottningholm var under mina fötter medan globen kom allt närmare. Jag knäppte nästan upp två filmrullar när vi svävar mot stadium. Ikväll spelar Coldplay och helt plötslig har jag fått en gratis konsär på vägen och med ett så bra band dessutom. 

Vi försöker landa på en stor fotbollsplan men vi missar den med bara några meter så vi får lyft igen och vi åker mot Lidingö. På vägen finns en fin gräsfläck som blir landningsstället. Med några centimeter missar vi en lyktstolpe och landningen går smärtfritt. Därefter var det bara att plocka in allt igen. Efter all slit med att krympa ihop en ballong som har 50 meter i diameter till en meter lång sträng är vi värde lite fika. Innan fikat lägger de fram gula sittunderlag och vi får ett vinglas. Piloten berättar att luftballongens historia. Han berättar att från början blev man adliga om man överlevde en ballongfärd. Det har vi gjort så det var bara att ställa sig på knä och bli döpt. Han hällde Champagne i mitt hår och sätter lite gräs från platsen vi landade på, i pannan och från den stunden har jag blått blod i mina ådror. Nu vill jag att alla ska tilltalar mig med:

 Atton Maskisinna af Larsberg

Nu när jag är adlig vill jag att alla ska niga när jag kommer in i ett rum och alltid kalla mig för mitt nya namn. Jag ser verkligen framemot alla bröllop som jag ska på nästa år och kanske lyckas jag att fånga Philip.....